I mitt inlägg LBD500: att organisera kaos strukturerar jag mina tankar kring mitt projekt. Hur jag ur mitt förra projekt plockade identitet och roller för mitt undersökande och att jag hamnade i självporträttet. Jag utforskade självporträttet på lite olika sätt men hade svårt att komma fram till vad jag ville med porträttet. Jag utforskade mig själv genom självporträttet och på något sätt så ville jag fånga mig själv i självporträttet, men porträttet var inte tillräckligt för att få plats med hela mig. Tankarna kring mig själv, min egen självbild och min identitet kom att ställa till det för mig på många plan. Jag väckte tankar i mig själv om att ifrågasätta mitt eget handlande och insikten av att bilden av mig själv inte rymmer hela mig kom att få mig att titta på mig själv genom andra perspektiv än mitt utseende.
För att få grepp om mina tankar så gjorde jag en ny tankekarta i LBD500: tankekarta. Jag fortsatte med min tankar kring identitet och konstruktion. "Tankarna kretsar kring hur jag konstruerar mig själv, jag tänker direkt på utsidan jaget, kroppen, som jag konstruerar för att passa in i sociala normer. Håret, sminket, kläderna, rakar benen, allt tänker jag är typiskt för den kvinnliga normen."
Efter det inlägget så fann jag mig plötsligt väldigt arg på mig själv. En låt fastnade på huvudet. Papa Roach - Be free.
"Sick and tired of being sick and tired
I wanna be free from this ball and chain and
Be free from this life of pain and
Be free from this ball and chain
I wanna be free from you
Now I'm full of guilt and shame
I can't point a finger cause theres no one to blame
So I say I'll never do it again
But when the sun goes down, you are my only friend
I'm thinking I am starting to see
I have become everything I never wanted to be
I'm really getting sick of myself
Cause when I look into the mirror, I see somebody else"
Jag kände mig precis så, trött på att vara trött. Full av skuld och skam men bara mig själv att skylla på. I have become everything I never wanted to be, I'm really getting sick of myself , Cause when I look into the mirror, I see somebody else. När jag tittar i spegeln så ser jag den som jag konstruerat för att passa in i de normer i det rum som jag rör mig i men jag ser inte mig själv. I wanna be free from you. Från mig själv.
Min ilska kom ifrån att jag fått mig själv att tänka över och ifrågasätta mina handlingar men att jag inte vågat ta steget till att högt ifrågasätta eller ändra mina handlingar. Görandet kom därför att bli filmen från inlägget LBD500: på håret. Tanken med att klippa av mig håret var att mitt hår för mig står för något man ska ha som kvinna. Jag vet att jag inte behöver ha långt hår, jag har haft kort hår innan. Men det kändes som att jag på något sätt sket i mina egna föreställningar genom att klippa av mig håret. Att jag gick från tanke till handling för att förändra något med mig själv och det fick mig att känna mig bra. Efter att jag klippt av håret kände jag mig befriad.
Jag bestämde mig för att jag ville arbeta med det avklippta håret som material. Jag hade dock inga tankar om vad jag kunde göra med mitt hår och ville till en början experimentera för att se vad jag skulle kunna göra med håret. Under handledningen pratade vi om identitet och att i håret finns ens dna. I håret finns mitt dna och ett hårstrå från mig kan man koppla till mig genom dna. Håret är mitt dna och en del av mig. Vi pratade även om att håret kan betyda mycket för identiteten. Vad man gör med sitt hår, hur man gör, hur man använder håret för att förstärka sig själv. Håret är en del av min identitet.
DNA
IDENTITET
Dessa två tankar tog jag med mig och med mitt hår skrev jag dessa ord och fäste på två papper. Mitt hår är en del av min identitet, Mitt hår innehåller mitt dna. Mitt hår är en del av mig. På något sätt så såg jag det som ett porträtt av mig själv gjort på delar av mig själv.
Men jag ville inte stanna där. Jag ville på något sätt få med känslan som jag haft av att bära håret och befrielsen jag kände när det var borta. De två bilder jag gjort kunde inte beskriva det. Så jag funderade över hur det varit för mig att ha mitt långa hår, allt slit med borstar, det kliar, det ska sättas upp fint, en tyngd, något som jag inte vill bära men som jag tvingat mig själv till (blivit tvingad till?) för att passa in i ramen för det som är kvinna.
I wanna be free from this ball and chain and
Be free from this life of pain and
Be free from this ball and chain
I wanna be free from you
Mitt hår har varit som en fotboja. Egenvald eller ej så var det en fotboja. En fotboja som jag nu klippt av och jag kände mig befriad. Jag gjorde en fotboja av mitt hår tillsamman med en bild av mina ben där fotbojan sitter fast. Men jag vet inte om den ska sitta fast längre nu när jag blivit av med den. Håret förblir en fotboja men nu är jag fri från den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar